Shadows of Deceit: En premiär för historieböckerna – på värsta tänkbara sätt
Superstjärnor, det här är nog det galnaste, sorgligaste och sjukaste blogginlägg jag någonsin skrivit. Seriöst, vad säger man ens om en film som skulle bli en av årets största innan trailern ens släppts men som nu har blivit... en total katastrof? Premiären av Shadows of Deceit blev LÅNGT IFRÅN vad någon hade förväntat sig.
En superskum vibe
Till och med innan vi klev in på bion, kändes något... konstigt. Utanför fanns en liten grupp demonstranter med skyltar, alla tysta och läskiga. Jag gissar att de var arga för att filmen gjordes efter Rebecca Bennets död? Men OMG, det kändes som om vi gick in på en begravning. De sa ingenting, bara stod där och stirrade på oss som konstiga statyer. Självklart var jag tvungen att smygfilma lite – ta en titt om du vill se hur konstigt det var:
Trailer och början på filmen
Okej, superstjärnor, helt ärligt: Trailern for Shadows of Deceit var inte direkt min grej. (Kolla in min fullständiga trailerrecension här.) Även med Rebecca Bennet och Niclas Fisher i huvudrollerna, så skrek den ”edgy klyschor” och ”falsk djup dialog”. Jag förväntade mig inte något Oscar-värdigt, men jag hoppades på nåt... typ bättre.
Spoiler: den var inte bättre. Filmen var riktigt snygg – kläderna? Fantastiska. Belysningen? Fullständig perfektion. Men det var som att stirra på en fin tårta som i slutändan smakar kartong. Noll känslor, falska spänningar och till och med Rebecca och Niclas – som normalt är superbra – kändes… fast. Kanske allt drama bakom kulisserna påverkade dem?
Den chockerande mittendelen
Och sedan, superstjärnor, kom den verkliga chocken. Mitt i en av de ”intensiva” scenerna STOPPADES filmen bara. Lamporna tändes, och en skakig kille kom upp på scenen för att berätta nyheten: Niclas Fisher hade hittats död i sitt hem. Energin i rummet gick från generande till helt förlamad. En del började gråta, andra reste sig upp och gick ut. Jag? Jag bara satt där, typ fastfrusen. Jag kunde knappt bearbeta det jag just hade hört.
En tragisk kultklassiker?
Nu när både Rebecca Bennet och Niclas Fisher är borta har Shadows of Deceit en mörk aura som inte skulle finnas där. Seriöst: den här filmen skulle ALDRIG bli ett mästerverk.
Men nu? Den markerar ett tragiskt ögonblick i populärkulturen. Folk kommer att prata om den i årtionden. Men grejen är: borde vi fira det? Eller är det lömskt att utnyttja tragedin bara för att sälja biljetter?
Vad tycker NI, mina superstjärnor? Ska filmen ens visas, eller ska den läggas på hyllan som hyllning till Rebecca och Niclas? Sprid era tankar i kommentarerna – ni vet att jag vill höra allt!
XOXO, Caroline Rivera
Innehåll som kan döljas
Kommentarer
HollywoodHuntress:
"Jag sitter här i total chock. Hur kan de visa filmen efter allt som hänt? Det känns så kallt och hjärtlöst. Vila i frid, Rebecca och Niclas. Det här är bara tragiskt."
FilmBuff93:
"Det här är Hollywood när det är som värst. Den här filmen borde aldrig ha fått se dagens ljus. Hela grejen skriker ”pengar framför respekt”
RebeccaRules:
“Jag är förtvivlad. Rebecca var en av de bästa skådespelerskorna vi hade, och nu det här med Niclas? Det här känns som en mardröm. Vila i frid båda två. De förtjänade mycket bättre. Heder åt de få som vågade protestera.”
DramaQueen42:
"Jag kan bara inte förstå det. Hur kan folk titta på en film när allt detta hänger har hänt? Det är helt klart något fel med deras prioriteringar.”
TheRealTeaSpiller:
“Allt med detta känns fel. Jag trodde att Max Beckmann var en perfektionist som respekterade sitt hantverk, men det här ser bara kallt och opportunistiskt ut. RIP, men jag säger nej tack till filmen.”
ShadyShadowsFan:
“Okej, allihop, nu lugnar vi ner oss lite. Max Beckmann är ett GENI. Han gör filmer som är för intellektuella för den genomsnittlige tittaren. Därför förstår man inte hur lysande Shadows of Deceit faktiskt är. Det handlar inte om pengar, utan om konst. Förlåt, men ni alla har fel.”
PopcornQueen:
“ShadyShadowsFan, det här är INTE rätt tillfälle att hylla Max Beckmann. Två personer har dött, och allt du bryr dig om är regissören? Känn av rummet.”
TinselTownTruth:
“Niclas var en så bra kille! Jag hörde att han kämpade för att hans favoritartist – en helt okänd, ung, lokal musiker – skulle få skapa filmmusiken till Shadows of Deceit. Vilken kille. RIP!”
StarryEyedFanatic:
“Hur har vi kommit så långt ifrån det som verkligen betyder något? Två otroligt begåvade människor är borta, och det enda Hollywood gör är att fortsätta showen. Det här är bara sorgligt. Vila i frid.”